Studier visar att många hästar som rids regelbundet drabbas av problem med munhålan som orsakats av bland annat bett, nosgrimma eller felaktig utfodring.

Text: Sara Slottner, husdjursagronom.

Hästen har i alla tider varit beroende av friska tänder & en frisk munhåla eftersom den är utvecklad för att livnära sig på svårtuggat gräs. Hos dagens häst är detta kanske ännu viktigare eftersom sporthästen ska klara av att ha bett i munnen & därigenom kommunicera med sin ryttare eller kusk. Man har dock i flera studier hittat ganska höga frekvenser av problem i munhålan som orsakats av bland annat bett, nosgrimma eller felaktig utfodring.

Skador på tunga, läppar, laner och hårda gommen som man sett i studier kan skapa obehag eller smärta när hästen ska ha ett bett i munnen. Användning av nosgrimma kan ofta ytterligare öka risken för sår & skador eftersom kanterna på tänderna skaver mot munhålans insida där nosgrimman ligger an.

Över hundra hästar undersöktes.
Ett svensk forskarlag undersökte munhålan hos över hundra hästar som inte hade visat några problem relaterade till området. Hästarna delades in i fyra olika grupper:

Grupp 1: Hästar som ridits regelbundet fram till undersökningen.
Grupp 2: Ridhästar som arbetade regelbundet men de hade innan undersökningen gått på sommarbete i fem veckor.
Grupp 3: Samma hästar som i grupp två men nu undersöktes de efter att ha arbetat sju veckor i sträck.
Grupp 4: Avelsston som någon gång arbetats med bett i munnen men som enbart varit i avel
under minst elva månader före undersökningen.

När hästarna undersöktes hittade man sår i munnen hos hästar i alla fyra grupperna men det var allra vanligast i grupp tre – där hade alla hästar någon form av sår. I grupp ett & två hittade man sår hos omkring 90 procent av hästarna men bara hälften av hästarna i grupp fyra hade något sår. När man delade in såren i akuta & kroniska blev skillnaderna mellan grupperna ännu större. Resultaten visar att stora akuta sår var vanligast i grupp tre & det var större andel av hästar som hade sår i munhålan jämfört med ponnyer. Forskarna upptäckte också att ridskolehästarna som ingick i studien inte hade mer sår än de privatägda hästarna.

Foderstaten spelar roll.
I en annan studie jämfördes hästar på stall med hästar på bete. Hästarna som användes i studien var 60 engelska fullblod där hälften hölls på bete året runt i Australien medan resten stod på stall dygnet runt, året om i Storbritannien. Hästarna som hölls på stall fick en kraftfoderbaserad foderstat som är ganska typisk för den här sortens hästhållning. Vid en undersökning av munhålan visade det sig att de uppstallade hästarna hade signifikant mer problem än de som gick på bete. Fynden tros bero på det som visats i tidigare studier att kraftfoder ökar tuggfrekvensen men minskar underkäkens rörelse i sidled vilket förändrar slitaget på tänderna.

Källa: Hippson.