- Rutinerade ryttare rider oftast med en bra hand, även om vissa använder sina händer känsligare än andra. Varje ryttare behöver jobba med att kunna rida med så osynliga hjälper som möjligt.

- Jag tänker mig alltid in i hur det är att vara häst och hur obehagligt det måste vara om ryttaren har ovarsamma eller okänsliga händer, säger Lotta Björe.
Hästen tar mer skada av om ryttaren rycker den i munnen än om hon till exempel sitter med uppdragna hälar eller lutar sig framåt.

Mjuk och följsam.
Vad är då en bra hand? Handen ska vara mjuk & följsam mot hästens mun & vara en förlängning av tygeln. Det är viktigt att handen är buren med armbågen lätt böjd, utan att handen blir för hög eller ostadig.
- Ett problem som jag ofta ser är en för låg & nertryckt hand eller en arm som är för rak. Då blir tygeltagen stumma.

Händerna ska hållas med en handsbredd mellan & handen ska vara omvriden så att ryttaren ser lite grann av de tre första knogarna på handen. Armbågarna ska vara mjukt böjda & hållas mjukt intill kroppen utan att klämma.

Tygellängden ska vara tillräckligt kort så att ryttarens armbågar hamnar något framför överlivet.
- Rider du med för lång tygel så kommer armbågarna för långt bak. Det leder till att armarna blir yviga och att du inte blir tillräckligt följsam i sprången.

"Finlir".
Tygeltagen tas främst genom att ryttaren öppnar & stänger handen. Första graden av samling är när ryttaren kramar en aning med handen för att göra en förhållning, medan första graden av eftergift är när ryttaren öppnar en aning på fingrarna. Olika hinder ställer olika krav på eftergift & yngre hästar kräver oftast en längre eftergift.

- "Finliret" sitter i händerna & ryttaren ska inte ge för mycket eftergift med armarna.

Ryttaren ska hela tiden ha en lätt kontakt med hästens mun för att den inte ska lägga sig i framvikt & bli hängande i ryttarens hand. Utan ett jämnt stöd är det svårt att rida i en bra rytm.

Gör som Malin!
Rutinerade ryttare har ofta bra händer & ett bra samspel med hästen på hinder & det gäller även vid tidshoppning. De har förmåga att rida mjukt med bibehållen rytm även när de rider snäva svängar eller i ett högre tempo.
- Ett bra exempel är Malin Baryard Johnsson, som väger väldigt lite & rider lika bra på en Grand Prix-häst som på en 4-åring. Det ser alltid lika lätt ut & hon gör sina hästar väldigt känsliga för hjälperna.

Rätt betsling.
Många ryttare säger att "min häst är så stark" eller att "min häst är så svår i munnen". Då beror det på att ryttaren inte har jobbat hästen så att den svarar på mjuka, känsliga hjälper. Det är även mycket viktigt att ha koll på hästens munstatus.
- Det är ryttaren som formar hästen. Ibland ser man en häst som varit väldigt uppbetslad med en ryttare & som plötsligt går jättefint på tränsbett med annan.
Det är naturligtvis skillnad mellan olika typer av bett & hur de verkar.
- Ett bett är inte skarpare än man gör det till. Målet ska alltid vara att rida med så lite betsling som möjligt & med en fin hjälpgivning.
- Däremot ska ryttaren inte vara rädd för att betsla upp hästen om det behövs, men då är det viktigt att ryttaren har den balans & följsamhet som krävs.

Skola ponnyn.
Det kan vara svårt för små ponnyryttare om ponnyerna är allför starka. Då behöver förälder eller tränare ta sitt ansvar & rida ponnyn så det blir enklare för barnen.
- Ponnyn blir lydigare & barnen lär sig att rida bättre & med känsligare hjälper. Då kan de koncentrera sig på rätt saker. Anna & jag red ofta lillasyster Emmas ponnyer när hon var liten. Det underlättar om en ung ryttare rider på en skolad ponny.
- Jag tycker att vi borde vara mer noggranna med grundridningen i Sverige, redan på ponnystadiet.

Skaffa dig inspiration.
När Lotta är på världscuphoppningarna ser hon vissa skillnader mellan hur olika tävlingsryttare använder sina händer. Hur ryttaren använder sin hand beror på hur han/hon är byggd och även på temperamentet hos ryttare & häst.
- Toppryttarna har oftast bra händer även om de rider på lite olika sätt. Alla bra ryttare rider med en "levande" & följsam hand mot hästens mun. Malin rider med en lägre hand jämfört med Rolf-Göran. Här gäller det att du tittar på dem som är bättre än du själv för att få inspiration.

Bra övningar.
Det finns olika övningar som ryttaren kan använda för att träna upp sin balans & koordination och för att få en starkare skänkel. Då blir även ryttarens hand bättre.
- En bra övning är att byta sittben i vart tredje steg.

Att bli longerad är också väldigt bra. Då kan ryttaren koncentrera sig helt på sig själv.
- Rid med "väderkvarnsarmar", "mjölka kor" samtidigt som du lyfter upp det ena benet, vrider ut det från hästen & släpper ner det.

En annan bra övning är att stå i lätt sits & först hålla händerna på huvudet & sedan bakom ryggen. Att tänja på överlivet & titta bakåt är också en bra övning.
- Börja med att göra övningarna när du står stilla.

Lottas tips för en bra hand.
* Handen ska vara en förlängning av tygeln mot hästens mun.
* Håll handen "buren" med armbågen lätt böjd.
* Det ska vara en handsbredd mellan dina händer & du ska se de tre första knogarna på handen.
* Det är du själv som ryttare som formar hästen.
* Målet är att du ska kunna rida med så lite betsling som möjligt & med mjuka, fina händer & full kontroll över hästen.
* Ung ryttare ska rida på skolad ponny/häst för att kunna koncentrera sig på rätt saker.
* Öva din balans, koordination & benstyrka för att få en mjuk och obe­roende hand.
* Titta på ryttare som är bättre än du själv för att få inspiration.

Lycka till!
Källa: Tidningen ridsport.