Gerd Heuschmann: "Rid som om du hade en nykläckt fågelunge i handen".


Tidigare i höstas kom veterinären, beridaren & debattören Dr. Gerd Heuschmann tillbaka till Jädra Gård utanför Enköping - för tredje gången. Och hans huvudbudskap är tydligt; handen ska vara en dirigent, inte en slavdrivare!

Text:
Anna Nordin.


Att hästen arbetar i rätt form är enligt Gerd Heuchmann inte ett resultat av drivning mot handen, utan av att hästen blir lösgjord i rygg & nacke.
- Ingen häst kan bli lösgjord så länge vi drar den i munnen, säger han bestämt. Att dra ger ett dragande svar.
Gerd är en av dem som öppet vågar kritisera de träningsmetoder som förekommer hos många av ryttarna i dressyrens världselit. Hans nya bok "The balancing act" har nyss kommit ut på tyska och översätts för närvarande till engelska.
- Jag är rädd att priset på mitt huvud kommer att bli ännu högre nu, kommenterar Gerd.
Och med tanke på uppståndelsen efter hans första bok "Tug of war" ("Dragkampen" på svenska) kanske han har rätt.

Kontroversiell debattör.
Gerd Heuschmann utbildade sig till beridare innan han pluggade till & fick sin legitimation som veterinär. Han var bland annat chef för det tyska ridsportförbundets avelsavdelning innan han öppnade egen praktik i Warendorf. Tillsammans med bland andra Klaus Balkenhol & Christine Stückelberger var han med och grundade Xenophon, en organisation mot felaktiga träningsmetoder inom ridsporten. Heuschmann är dock inte längre medlem, efter interna stridigheter.
Det är många etablerade inom sporten som ogillar den kritik Heuschmann framför mot modern dressyr. Gerd själv hänvisar till sina kunskaper som veterinär, om hur många av de moderna träningsmetoderna påverkar hästarna negativt.
- För att en häst ska kunna arbeta rätt måste den vara avspänd hela vägen från bakbenen, genom ländryggen och upp i nacken. Och om den ska kunna bli det kan vi till exempel inte dra ihop munnen med hårt sittande nosgrimmor. Underkäken måste kunna röra sig för att hästen ska vara avspänd i nacken. En rundad överlinje med öronen "långt bort" & nacken överst är en sann eftergift.

Ryttarkompetensen behöver höjas.
Gerd menar att majoriteten av de skador vi ser hos ridhästar i dag är ryttarrelaterade.
- I stället för att lägga dyra pengar på olika behandlingar, lägg dem på träningen av dig själv som ryttare! Det kommer både du & hästen att tjäna på.
Han pratar länge om hur vår iver att hitta orsaken till problem hos hästen, snarare än hos oss själva, finansierar de flesta av veterinärklinikerna & alternativbehandlarna.
- Ber du dem hitta ett problem så gör de det. I bästa fall behandlar ni symtomen, i sämsta fall ingenting alls. När det mest effektiva vore att hitta & åtgärda orsaken till att problemen har uppkommit.

Sitsen i fokus.
I linje med detta låg fokus för alla ekipage som red under clinicen i Sverige på ryttarens sits och inverkan.
- Sätet är din största kontaktyta mot hästen, är du spänd i rumpan kommer din häst aldrig att kunna slappna av i ryggen, vilket är en förutsättning för lösgjordhet. Det innebär att du inte kan sitta & driva i varje steg, säger Gerd. När du driver spänns lår & rumpa. En lösgjord häst behöver heller inte drivas framåt, den kommer att bjuda framåt med energi "automatiskt". Heuschmann jämför ett ständigt drivande med att ha någon som går bakom dig & knuffar dig i ryggen för varje steg du tar.
- Då blir det inte så lätt att hålla balansen & att vara avspänd!

Förälskad i handen.
Hur når man då den eftertraktade lösgjordheten?
- Du måste ha tålamod, man kan inte stressa fram avspändhet.
Gerd låter ekipagen göra mycket sidvärtsarbete i skritt. Med ytterst lätt kontakt i handen.
- Tänk dig att du håller en nykläckt fågelunge i handen & den ska vara vid liv när du har ridit färdigt!
Han återkommer ständigt till att de allra flesta rider med alltför mycket kraft i handen.
- Du ska ha 20 gram i handen, inte mer. Väg gärna upp det så märker du hur lite det är. Till en ryttare ropar han:
- Det där kanske känns lite, men det är fortfarande 50 gram, så lätta lite till!
Självklart ska hästen respektera ryttarens hand & om den inte gör det får ryttaren rygga några steg, för att markera handens betydelse.
- Rygga gör man för handen, för att inte förvirra hästen kring vad de olika hjälperna betyder. Handen bromsar & skänkeln gasar. Se till att särskilja din hjälpgivning, att driva mot en hållande hand ger en låst rygg & motstånd i handen. Ju mer välutbildade häst & ryttare blir, desto tätare kan de olika hjälperna komma utan att skapa förvirring & spändhet.
Det är viktigt att även hästen respekterar den lätta kontakten. Har den inte lärt sig det från början får man "återträna" den & påminna.
- Det ska finnas en ömsesidig respekt mellan din hand & hästens mun, du måste erbjuda en hand som hästen förälskar sig i, förklarar Gerd. Kontakt är inget man tar, utan något man får, precis som med kärlek.

Inga klämmande skänklar.
På samma sätt som hästen ska respektera handen & gå på en lätt kontakt, ska den också svara för en lätt skänkel. Behöver ryttaren använda kraft kommer denne att spänna sig & den spänningen överförs till hästen.
- Jag rekommenderar mina ryttare att vänta med sporrar tills hästen svarar på en lätt skänkel. Sporren ska inte behövas för drivning, den ska ge samling, säger Gerd.
Den ständigt drivande skänkeln kommer sig ofta av att ryttaren har fått höra att hästen behöver gå med mer framåtbjudning.
- Men det har inte med drivning att göra, tydliggör Heuschmann. Du kan driva utan att få framåtbjudning & du kan ha framåtbjudning utan att driva. Framåtbjudning handlar om hur hästen arbetar med bakbenen. Det har med en lösgjord rygg att göra & ingenting annat.
Ekipagen får rida mycket övergångar både mellan gångarter & inom gångarterna, för att nå lösgjordhet & samtidigt lyhördhet för hand & skänkel. Gerd påpekar att det är extra viktigt att vara noggrann i övergångarna neråt i gångart:
- Låt övergången ta flera steg & för varje steg ska hästen sätta bakbenen längre in under sig.

Rid bekvämt.
Utan att egentligen ha lagt särskilt mycket vikt vid hästens form lämnar alla ryttarna träningen med hästar som arbetar i en bättre form än innan.
- Ryttaren gör hästen, en spänd ryttare ger en spänd häst, du måste börja med dig själv. Svinga med hästens rygg! Lägg koncentrationen på dig själv några varv & strunta i hur hästen ser ut. Känn en avspänd, "stor" rumpa i sadeln & känn båda sittbenen lika mycket, förklarar Gerd.
Han tycker att man gärna kan stå i lätt sits emellanåt, för att ge hästen större utrymme att svinga loss i ryggen. Variera också kontakt med lång tygel (hela tygeln!), låt längningen av tyglarna ta flera steg.
- Att rida med lång tygel i galopp ger frihet till ryggen & är en mycket bra del av träningen. Våga gärna testa det även ute i naturen.
Axelpartiet är en annan nyckel. Avspända axlar är en förutsättning för en mjuk & följsam hand. Handen måste vara helt fri från sätet & resten av kroppen, vilket kräver balans hos ryttaren. Heuschmann menar vidare att många rider med alldeles för långa "dressyrläder":
- För långa stigläder gör att man sitter med antingen svankrygg eller kutrygg. Det beror på muskeln som fäster mellan höft & lår och är inget vi kan påverka. Korta lädren & kom i rätt position i sadeln. Då blir det också lättare att ha en fri hand.
Gerd avslutar med några tips att ta med sig:
- Det ska vara bekvämt att rida, är inte du själv bekväm hamnar du i spänning & det gör då även hästen. Tänk också på att rida i ett tempo där hästen är i balans, vilket ofta är ett lägre tempo än du har fått höra innan...

Källa: Hippson.

Kommentarer
Postat av: Catharina - LMC eventing

Rubriken! (Y)

2011-11-01 @ 15:29:08
URL: http://lmceventing.blogg.se/
« Spara mina uppgifter?
« Namn

« E-postadress (publiceras ej)

« Din URL/Bloggadress

Skriv din kommentar här:

Trackback
RSS 2.0